Tortyrdöden.

Igår hade Härmapan ett trevligt mobilsamtal med polaren Maling. Vi skulle parallellboka tågbiljetter så att vi fick sitta nära varandra under färden från Åre till Stockholm. Det gick sådär, för sekunden efter det att Härmapan tryckt på betala så var biljetterna slut. Jag fick alltså sista plåten och Maling fick snällt ta ett senare tåg. Stackars henne, tänkte vi båda då. Men "little did we know" för det visade sig att det var ju mig, Härmapan, det skulle bli synd om. För den där sista skitbiljetten representerade så klart en plats i familjevagnen. Inget ont om kidsen, jag älskar´om, men det är inte svinball att sitta och trängas i en vagn smockfull av skrikande små snormonster, höga på godis och skidsemester. Tvingades dessutom betala nästan 800 spänn för tortyren. Tack SJ.


Brottsplatsen (bilden har jag snott från jarnvag.net).

Vaddå tant?

Det var en tant på tåget som kallade Härmapan för "tanten" inför sina barnbarn (för övrigt de av det högljudda slaget, läs mer i föregående inlägg).

Jag är 28 år - inte tant.
Du är mormor - tant!