Vi var och lunchade idag, Lillis, hennes mormor och jag. Det var väldigt många andra barn på fiket. Alla kunde gå. Nästan. Förutom Lillis som satt där, ensam ful. Fast jag tror att hon inspirerades, för ett par timmar senare släppte hon sargen. Äntligen, som Fylking skulle sagt.
1 kommentar:
Så duktig! Stora tjejen!
Skicka en kommentar