There´s a first time for everything.

Idag, på självaste nyårsafton, fick Lillapan äta potatis för första gången. Hon tyckte inte att det var det godaste i hela världen. Man kan ju tänka, när man ser bilden här nedan, att det gick rätt bra, men icke.

Mammas lilla potatisbulle.

I själva verket tyckte hon att det var kräkframkallande äckligt. Jag skrattade inte med henne. Jag skrattade åt henne.

Nä, nu ska jag fira nyår.

Det är härligt att vara småbarnsförälder.

Härmapan med familj är på välbehövd vintervila i hembyn... så mycket för den vilan.

För vi drog till badhuset i vinterkräktider och hoppsan! Lillapan började visst spy som en gris.

Vår lilla 6-kilos fick magsjuka, rackarns. Fast hon är frisk nu, så vi ska ta oss in till byn och visa upp oss.

Mer sen.

Om Lagerlöfskan.

Förresten!

Glömde ju recensera Selma:

RECENSION:

Det var påkostat och fint. Och skönt att Helena Bergström inte snorgrinade sig igenom hela avsnittet.

Godnatt.

Om Löwengripskan.

Härmapans käre vän Rogert har bloggat lite om Blondinbella nu på slutet. Läs här.

Nu är det min tur att göra dito om densamma. Något jag i och för sig inte borde, för varje gång "Blindonbullas" namn knackas in i en blogg stärks varumärket och lilla pappa skrattar högt hela vägen till banken. Men vad fan. Ett blogginlägg mer eller mindre... (så tänker säkert alla).

När jag i afton slog mig ned i tv-soffan insåg jag att min ömma moder har rätt många tevekanaler som inte jag har. TV400 till exempel. Och vad visades där om inte Blondinbellas TV-dagbok. En femminutare där Svenne Banan och jag får hänga med på klein mädchen Löwengrips eskapader. Snacka om bilolycks-TV. Jag ville inte se men kunde inte låta bli att titta.

Hjärntvätt.

Här kan ni också se när Blondinbella avslöjar "det smarta" med att ha handväska.

The Blondinbella Empire strikes back.

Den långa färden.

Idag har Härmapan med familj rest långväga. Hem till byn närmare bestämt, och det är typ 65 mil. Enkel väg. Lillapan sa inte ett knyst på hela resan. Det är rätt starkt jobbat när man är 4 månader. (Prick! idag förresten)

Vi gick upp klockan fem, det är tidigt det. Packade in oss i bilen och drog iväg. I Ytterhogdal var både vi och Lillis hungriga och stannade för lunch. Lillis fick ligga på bordet.

Jevvlar vad gött att sträcka på ryggen.

Nu har vi firat Julafton ver. 2.1 och tittar på reprisen av Stjärtarna på slottet.

Kl.21 blir det skandal-Selma i burken. Längtar!

Julbordsfrukost.

Frukost juldagsmorgon. Buffé = succé!

Ägghalva, laxmacka och köttbullar med rödbetssallad.

På hembakat bröd of course. Tiptop.

Julstök 3.

Je suis une femme á la maison (eller vad fan det nu heter på franska).

Farmors Skillingelimpa.

Stol vare här!

Idag tog Lills och jag en tur till IKEA. Vettefan om det var så smart så här i juletider men ändå.

Barnet behövde en stol. Barnet fick en stol. Jädrigt uppskattat.

Lite roar de små.

Julstök 2.

Koka knäck åt Kenny Bräck!

Julstök 1.

Vissa "mediamänniskor" intar kola i tunna, pudriga linjer. Inte jag.

Chokladdoppad polkagriskola - ces´t magnifique! 

Jultallrik.

Lång tid inget se...

Det beror på att Härmapan haft fullt upp med julstöket. Ni vet, kokat knäck, köpt sill och tomtat runt för att säga "God Jul i stugan" till gamlingarna.

Och apropå god jul och gamlingar så såg jag en så sjukt sorglig grej i mataffären häromdagen.

Ensamhet i en liten box.

Visst - det finns säkert en del hippa byråmössor som köper denna anrättning som ett slags ironiskt statement vid någon lunch, men vilka är målgruppen egentligen?

Jag röstar på ensamma människor.

Och aldrig känner man väl sig så ensam som när man sitter med ett femminutersmicrat julbord bestående av köttbullar, prinskorv, janssons, brunkål och efterrätt.

Barnförbjudet.

Idag fick Härmapan en länk till en sida där man kan "porrifiera" olika hemsidor.

Jag "porrifierade" min blogg.

Här är det barnförbjudna resultatet.

Huvva.

Ojämn humor.

Morgonsoffan med Petra Mede och David Batra är okej. Jädrigt ojämnt men ibland glimmar det till. Som den gången då de gjorde sig lustiga över artisters inställning till IPRED.

Låt oss titta på det...

Ken Ring en gång till, varsågoda:

"Anars" vaddå?

Nej!

Jag har inte tid.

Bonde söker fru.

Okej, Härmapan erkänner.

Jag har sett ett antal avsnitt av Bonde söker fru. En kulturell katastrof, jag vet. Men... det är lagom hjärndött med dokusåpa någon kväll i veckan.

Vad jag däremot har lite svårt att fatta är följande:

Skärmdump från expressen.se

Vad är det att göra nyheter av?

"Det kan vara evig kärlek" och Peter avslöjar "Folk är avundsjuka på min gård" - DISKUTERA!

Vad fan.

I are poodle.

För att mildra chocken något kommer jag nu ut ur frisyrgarderoben på bloggen.

Så kan det gå när man ber om "stora lockar, lite vågigt liksom". Men det känns OK. Hoppas inte Nanna blir sur bara, för det här blir lite som att ha lika klänning på samma fest.

Fast permanent.

Jag brinner för det här permanent, som Petter skulle ha sagt.

Julbak.

Kladdkaka i fredags.

Knäck igår.

Polkagriskola idag.

I am a stay at home mom.

Bra skit.

Igår fick den hittransporterade mormodern passa Lillapan medan Härmapa + Apman gick på tillställning. Det var den så hett efterlängtade "Oh no... It´s christmas!"-konserten som besöktes. Det var ganska så bra skit.

Markus Krunegård stämde upp i O helga natt. Det var fint. Pälsen stod när David Sandström gjorde Steve Earles Christmas in Washington. Jonna Lee sjöng sinnessjukt bra och nykomlingen Adiam Dymott var snyggast av alla.

När Annika Norlin och David Sandström duettade Fairytale of New York avslutade de med pardans, hjärtligt! (Fet riverdancevarning på den låten dock).

Strängen var också snygg. Som vanligt. Och peppade upp publiken med Det är inte snön som faller.

Allt som allt var det en trevlig afton som avslutades med lite för många öl på någon slags efterfest.

Repris, tack.

Team Annika och David.

Svengelskt på Slussen.

Meaow!

Äntligen!

Idag small det. Hockeyn blev av. Härmapan kände sig mest som det femte hjulet. Lite utanför. Som att jag förstörde. För jag är inte så värst bra på det där med att åka skridskor. Dessutom kan jag inga hockeyregler förutom "hög klubba", typ.

Men jämarns så kul det var. Jag gjorde inte ett enda mål men det gjorde liksom inget. Jag hade ju fullt upp med att hålla mig på fötterna. Det gick sådär.

Efter matchen drog vi till Ica Maxi och provsmakade lite.

Årgångsdiskvatten och "smulor är också bröd".