Men framåt nattkröken när vi kom hem märkte vi att Lillapan var lite hängig. En timme senare hostade hon till och spydde ur sig som bara den. Åh - vinterkräksjuka, tänkte vi.
Det är ju säkert skitkul när man väger fem kilo och är tre månader gammal.
Sjukvårdsupplysningen sa att vi skulle åka in akut men vi avvaktade och hon verkade repa sig. Så det var nog inte vinterkräksjukan utan något annat. Men hu, som mitt hjärta ömmade för det lilla livet när hon låg och kräktes. Det visade sig dock att vi har ett mycket tappert litet barn, hon skrattade och log mellan hulkningarna. Fina fina unge.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar