Kanske var det så här det gick till?

Brainstorm på GW.

- Vore det inte kul att arrangera ett bröllop på personalfesten?

- Jo, vi har ju redan haft festivaltema med tält och band och så... Vi kör.

Sedan skickades det tydligen ut bröllopsinbjudningar till personalen. På dem stod det att Åsa och Per skulle gifta sig. Det var visst Apmannen och jag som skulle visa sig vara Åsa och Per. För Åsa och Per hade ju aldrig funnits på riktigt, och det är klart man ställer upp. Fast innan jag tackade super-ja kollade jag ifall jag fortfarande kom i min brudklänning (det var ju fem år sedan vi gifte oss senast), det gjorde jag. Sagt och gjort.

I går kl.12 var det möhippa/svensexa med grabbarna respektiva tjejerna på GW. Killarna var på Ball Breaker och vi brudar skulle köra laserdome. Fast de var lite lama och möhippan slutade med terrasspicknick + vin och sallad. De flesta av tjejerna trodde att allt på riktigt. Att jag hette Åsa och att jag idag, på deras p-fest skulle gifta mig med min Per. Det var rätt awkward faktiskt, och svårt att ljuga på ett bra sätt. Jag är väldigt dålig på det.

14:30 var det dags för bröllop i den här kyrkan.

Organisten brassade på som om domedagen var nära och prästen välsignade oss medan bestman stod bredvid. Vid det här tillfället var flesta gästerna fortfarande "lite förda bakom ljuset", om man säger så. Jens, han spelade Du vet väl om att du är värdefull så frireligiöst han bara förmådde och vi höll på att bryta ihop av skratt där framme vid koret.

Efter vigseln kastade gästerna ris på oss och vi fick åka skitfin gammal Bentley runt halva stan, på bakrutan stod det NYGIFTA, TUTA! Och folk tutade.

Bentleyn tog oss till Liljansskogen där ett stort tält var uppställt. Ett sådant där vitt som man har på amerikanska bröllop. Det var findukat och soligt och cateringmiddag stod på schemat. Trubaduren hade glittriga jeans och spelade (på Åsas begäran) "Det vackraste jag vet" - episkt.

Under middagen höll gästerna tal, så som det ska vara på ett bröllop. Vi fick till exempel höra att brudens far, egentligen velat att Åsa gift sig med exet Marco. Exet Marco (från Mexiko) lärde Per några spanska ord som Åsa bara älskade "Para bailar la bamba, para bailar la bamba, se necesita una poca de gracia...". Pers lumparpolare drog en anekdot om hur Per satte på en lettisk tjej på en kryssning tre månader innan bröllopet och Åsas barndomsbästis berättade om hur de alltid lekte Lili och Susi på mellanstadiet.

Efter middag och tal blev det brutaldisko. Supernajs.

Vi spelade volleyboll också, min brudklänning (ja - den jag dessutom hade på mitt första "riktiga" bröllop, ja - den som betyder ganska mycket för mig) var inte gjord för att spela volleyboll i. Ritsch, ratsch. Det var den vintagedressen. Men ändå.

Och just ja, jag var ju hemma hos receptions-Gurra och bajsade också.

OBS! Trökigt inlägg.

Ja, på midsommarafton var ju Härmapan på bröllop. Det var fint och bra på alla sätt och vis. Men ändå... dagen efter var nästan fetare. För utan unge åt vi kebabrulle på random brygga i stan, drog runt utan mål, hade häng, gick på bio, åt indiskt på rässturrang.

Men kameran. Den hade jag inte med mig.

I morgon jobbar jag min SISTA dag innan semestern.

Hejdå.

Kungligt bröllop.

Tror ni mig om jag säger att Härmapan är släkt med Daniel Westling? (Den blivande gym-prinsen alltså). Det borde ni göra, för det är tydligen sant. Fattade aldrig exakt hur men mammas faster pratade om något i stil med att morsans farfar och Westlings gammelfarfar var halvbröder, typ.

Så nu har jag köpt taft och siden samt bokat sömmerska. För jag antar att jag blir bjuden på bröllopet.

Hemmafru.

Åh, vilket fint bröllop Härmapan var på i helgen.

Visserligen vigdes de unga tu i kyrkan och jag tycker att Gud-snacket är trist men prällen var faktiskt rätt fyndig och festen efteråt var himla bra.

Fantastisk mat, musik och finfina tal.

Nu är jag åter i hemmet och håller så smått på att acklimatiseras in i "den nya vardagen". D.v.s. hemmafruvardagen. Har slutat jobba och då apungen inte behagar komma än på fyra veckor är jag rätt sysslolös. Problemet är att alla mina homies har börjat knega igen, semestern är över, så Härmapan har ingen att leka med.

Idag ska jag diska stekpannan och byta sängkläder. Planerar också att lista ut hur i hela friden jag ska få råd att dra till Götet för att besöka Way Out West. 

Väntar dessutom ivrigt på lösningen av detta mysterium. Härmapan röstar på Photoshop.

Muffinmania.

Äggsockermjölkvaniljvispasockerbakpulverbunkechokladhallonsmetcitronmjölfarinsockervispavispagrejadonabakakaka.

Härmapan ska på bröllop imorgon. Har som sagt tagit på mig toastmaster(madame?)skapet men också bagarmössan.

Har nu bakat en miljon muffins.

Äpple och kanel.

Citron.

Jämtländska hallon och choklad.

Nu ska jag lyssna på Annika Norlins sommarprat i P1. Det har jag sett fram emot.

Härmapa i radion.

Idag fick Härmapan lov att ställa väckarklockan. (Det var ett tag sedan sist). Jag skulle nämligen vara "sommargäst" och intervjuas av Radio Jämtland. Det är konstigt det där, att någon skulle vilja höra vad jag har att säga. Ur mig kommer ju bara crap. Dessutom är det svårt att tala om sig själv. Och pinsamt.

"Vem är du då, Härmapan? Berätta lite mer om dig själv..."

"Eh... hmmm. Jo. Eh. Ja. Jag är väl. Rätt glad. Kanske. Empatisk. Eller så. Fast man har ju dåliga sidor också. Ibland blir jag skitarg över småsaker. Typ."

Argh, inte fan vet jag vem jag är. Fråga min morsa.

Nåväl. Nu sitter jag här i efterhand och vill spola tillbaka tiden. Har ångest över hur jädra töntig jag måste ha framstått under intervjun. Och sedan ska skiten klippas, av någon annan än en själv. Jag som är van att ha kontroll över redigering av material. Creepy.

Märkligt ändå, jag som har jobbat med både teve och radio under rätt många år får plötsligt panik när det kommer fram en mikrofon och det inte är jag som håller i den. Tror att det har att göra med att jag inte har kontroll över skutan. Det är inte jag som avgör varthän det barkar.

Nåväl, vi får se hur det blir. Om jag blir nöjd kanske jag kastar upp en länk till intervjun när den sänts.

På lördag ska jag på bröllop och våndas just nu över mitt toastmasteri+något slags tal som jag borde hålla. Och då måste ju det skrivas först. Ska starta word nu.

Hejdå.