Tjuvläsning.

Ojojoj.

Idag har Härmapan haft fullt upp. Så fullt upp att bloggandet åsidosatts. En av gammelaporna är nämligen på besök. Och nog för att jag gillar att hänga på internet, men jag föredrar faktiskt att umgås med folk IRL (hehe, att jag just använde IRL... LOL).

Härmapan hade tänkt att skriva om planksteken jag åt igår. Men att blogga om plankstek utan bildbevis känns fattigt, så jag avvaktar tills Apmannen kommer hem med sin mobil vari bildbevis finnes. Nu är han på någon slags skidfilmspremiär och frotterar sig med snöligan i sällskap av gratis alkohol.

Idag fick Härmapan ett ganska skönt mail, här får ni tjuvläsa:

Hejsan Julia!

Grattis till knodden!
Jag heter Madeleine och är en utflugen jämtlänning som går in lite då och
då på nätet och läser bygdens tidningar. Självklart har jag läst dina
krönikor på LT och även sett dina reportage på Packat & Klart. Nu är det
så att jag har fastnat för din klädstil, som jag tycker är personlig och
färggrann. Bara för några dagar sedan så öppnade jag, min egen
vintage/second hand butik på nätet. Fräck som jag är så vill jag tipsa dig
om min egen butik! Chansar på att du gillar mitt klädutbud!

Sidan heter www.omigen.se . Ha det så bra!

Hoppa högt och landa mjukt!

Vänliga Hälsningar
/ Madeleine

Himla gulligt. Var inne på sidan och kikade runt. Kul initiativ, fast det verkar allt lite klurigt att handla vintage på nätet.

Kryckåkning är inte min deal!

När Härmapan var 13-14 år började jag åka snowboard. Brorsan gjorde ju det. Och alla hans snygga kompisar. Det här var tidigt 90-tal och det rådde KRIG mellan skid- och snowboardåkare. Skidåkarna kallade våra brädor haschplankor (för övrigt ett rätt vanligt förekommande uttryck bland ignoranta overallgubbar än i dag) och brorsan+gäng kallade skidåkarna för kryckåkare.

De tryckte till och med upp t-shirtar med texten KRYCKÅKNING ÄR INTE MIN DEAL!

Det här uttrycket, kryckåkning, hade arkiverats långt inne i de mörkaste delarna av min hjärna... tills igår! Då fick jag nämligen ett meddelande på Facebook från en viss Cast Crutcher, d.v.s. Gips Krycka, typ. 

Så här såg meddelandet ut, rätt obskyrt om jag får säga det själv:

Ålrajt, han skickade till fel person... eller?!

Nä, jag tror faktiskt inte det, tror snarare att han fiskade efter lite sexual arousement. För kolla in snubbens medlemsgrupper:

Ett urval:

Cast fetish lovers

Leg Casts are Sexy!!

Everyone Loves A Girl On Crutches

Amputee Fetishist ONLY

o.s.v...

Han gillar kryckåkning helt enkelt.

Nu är frågan hur vi ska gå vidare, ska jag:

1. Svara på hans mail och avslöja att jag gått på kryckor typ tio gånger.

2. Photoshoppa till en bild av mig med ett fläskigt bengips och skicka till honom?

3. Respektera hans böjelser och låta det hela bero?