Tack Marco Guzman.

Det var tyvärr stängt.

OBS - jag har inte frågat Frekarskate om jag får lägga ut den här bilden.

Men skit samma, här har ni Per och Åsa, deras best man och hans efterblivne lillebror. Han ville hålla buketten, så då fick han det.

Foto: Frekarskate

Chipsmiddag på Långholmen. Let´s go nuts!

En sak till.

Jo, vi var ju förbi en sväng på Martin Olsson storcash också.

Kanske var det så här det gick till?

Brainstorm på GW.

- Vore det inte kul att arrangera ett bröllop på personalfesten?

- Jo, vi har ju redan haft festivaltema med tält och band och så... Vi kör.

Sedan skickades det tydligen ut bröllopsinbjudningar till personalen. På dem stod det att Åsa och Per skulle gifta sig. Det var visst Apmannen och jag som skulle visa sig vara Åsa och Per. För Åsa och Per hade ju aldrig funnits på riktigt, och det är klart man ställer upp. Fast innan jag tackade super-ja kollade jag ifall jag fortfarande kom i min brudklänning (det var ju fem år sedan vi gifte oss senast), det gjorde jag. Sagt och gjort.

I går kl.12 var det möhippa/svensexa med grabbarna respektiva tjejerna på GW. Killarna var på Ball Breaker och vi brudar skulle köra laserdome. Fast de var lite lama och möhippan slutade med terrasspicknick + vin och sallad. De flesta av tjejerna trodde att allt på riktigt. Att jag hette Åsa och att jag idag, på deras p-fest skulle gifta mig med min Per. Det var rätt awkward faktiskt, och svårt att ljuga på ett bra sätt. Jag är väldigt dålig på det.

14:30 var det dags för bröllop i den här kyrkan.

Organisten brassade på som om domedagen var nära och prästen välsignade oss medan bestman stod bredvid. Vid det här tillfället var flesta gästerna fortfarande "lite förda bakom ljuset", om man säger så. Jens, han spelade Du vet väl om att du är värdefull så frireligiöst han bara förmådde och vi höll på att bryta ihop av skratt där framme vid koret.

Efter vigseln kastade gästerna ris på oss och vi fick åka skitfin gammal Bentley runt halva stan, på bakrutan stod det NYGIFTA, TUTA! Och folk tutade.

Bentleyn tog oss till Liljansskogen där ett stort tält var uppställt. Ett sådant där vitt som man har på amerikanska bröllop. Det var findukat och soligt och cateringmiddag stod på schemat. Trubaduren hade glittriga jeans och spelade (på Åsas begäran) "Det vackraste jag vet" - episkt.

Under middagen höll gästerna tal, så som det ska vara på ett bröllop. Vi fick till exempel höra att brudens far, egentligen velat att Åsa gift sig med exet Marco. Exet Marco (från Mexiko) lärde Per några spanska ord som Åsa bara älskade "Para bailar la bamba, para bailar la bamba, se necesita una poca de gracia...". Pers lumparpolare drog en anekdot om hur Per satte på en lettisk tjej på en kryssning tre månader innan bröllopet och Åsas barndomsbästis berättade om hur de alltid lekte Lili och Susi på mellanstadiet.

Efter middag och tal blev det brutaldisko. Supernajs.

Vi spelade volleyboll också, min brudklänning (ja - den jag dessutom hade på mitt första "riktiga" bröllop, ja - den som betyder ganska mycket för mig) var inte gjord för att spela volleyboll i. Ritsch, ratsch. Det var den vintagedressen. Men ändå.

Och just ja, jag var ju hemma hos receptions-Gurra och bajsade också.

Det var bisarrt. Berättar mer i morgon.

God natt.

Ja, här sitter jag...

...på balkongen och internettar. Fasligt dålig sikt bara, på dotaskärmen alltså. Man skulle haft en sådan där kristallklar jävel till skärm, alt. en sådan där go grej man hakar på skärmen för att få skugga. Man skulle också kunna gå inomhus eller sätta sig i skuggan. Men jag vägrar.

Vi tänder grillen om 45 minuter.

So long suckers!

Gick ut genom de här dörrarna idag. Kommer inte att gå in igen förrän i augusti.

OBS! Trökigt inlägg.

Ja, på midsommarafton var ju Härmapan på bröllop. Det var fint och bra på alla sätt och vis. Men ändå... dagen efter var nästan fetare. För utan unge åt vi kebabrulle på random brygga i stan, drog runt utan mål, hade häng, gick på bio, åt indiskt på rässturrang.

Men kameran. Den hade jag inte med mig.

I morgon jobbar jag min SISTA dag innan semestern.

Hejdå.

Glad midsommar Lillapan, wherever you are...

Lillis tog sina sängkläder och stack. Sorgligt.

Jädrigt gött att fara åt rätt håll för en gångs skull.

Sista inspelningen (fast inte för alltid så klart).

JAAAAAAAAAAAA! JAAAAAAAAAAAAAAAAA! JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

Ni fattar.

Brände av de sista inspelningarna innan ledigheten idag. Har ett litet, litet möte på måndag men i övrigt är jag semesterkalibrerad. Ska dessutom vara ledig med lön i sommar. Har aldrig hänt förut (det enda som skulle kunna toppa det peppet är väl att man skulle få Ledins nya i sommarpresent).

I morgon ska vi köra Lillapan till Edsbro. Hon ska fira midsommar med några där. Tycker att hon ska få slippa oss päron denna högtid så att hon kan supa till ordentligt, det är ju ändå hennes allra första midsommar. Själva ska vi på bröllop på fredag. Gödda.

Härmapan - nu också på twitter.

Men varför?

Har redan börjat ångra mig.

Svintrött.

För en gångs skull satt Härmapan uppe till sent och tittade på teve igår kväll. Till följd av detta är jag supertrött, men jäää vad värt. För jag såg Mirakelprojektet på Svt2. En dokumentär där man får följa Coach E och hennes unga autistiska adepter under uppsättandet av en musikal... Underbara ungar. Jag säger det igen. Underbara ungar.

Underbart.

Slumpa fram dagens middag, eller kanske en kontaktannons (om man nu är sådan).

En helg nästan som förr.

Tack livet! Och tack svärisarna för att ni barnvaktade Lillapan så att vi kunde ha en helg nästan som förr...

Ja att vi såg Dundertåget i torsdags, det vet ni ju redan (eller alltså, såg och såg - vi hörde). De lirade på Scandic Malmen som någon slags igångkickning av WTAI. Apmannen (som inte ens ville gå på WTAI) hade tjålat åt sig en friplåt och jag var s-k-i-t-s-u-r för han inte bara gav biljetten till mig. Den lilla fajten löste sig på lördagen, mer om det om en liten stund.

I fredags var det avslutningsfest med jobbet - supernajs! Vi diskodansade som galningar. Och dansade dessutom limbo, fast det vill tävlingsmänniskan i mig helst glömma, för jag var sämst. Vann dock tipsrundan med rubriken svenska städer och som bestod av "frågor" som dessa:

Kortbyxa

Våt omfamning

Näsglid

Uddevalla

Jag fick en flaska skitfin saft i förstapris.

Vi dansar diskodans.

På lördagen åt vi trerätterslunch som svärisarna bjöd på och framåt eftermiddagen fick jag inte bara EN utan TVÅ möjligheter att ta mig in på festivalen. Tack Anders och Jens, jag älskar er. Det var så rasande trevligt att gå på festival, stå i vip:en och titta på Markus Fagervalls gummistövlar, Howlin´ Pelles regnjacka och dricka öl. Jag blev dessutom lite starstruck då jag insåg att Romeo Stodart stod och gjorde detsamma bara ett par steg ifrån mig. Fever Ray var så jävla bra att jag nästan svimmade och trots att regnet ö-s-t-e ned var jag lyckligare än på länge. När vi kom hem på natten luktade det kanel i hela huset. Mycket riktigt - frysen fylld med kanelbullar och Lillapan i tryggt förvar med farmor och farfar. Och i morgon är det måndag igen...

Hjälte-Jens och Apmannen, jag älskar båda.

Hello Saferide = världsklass!

Fever Ray. Superläskigt. Superbra.

Nick Cave mitt i natta.

Dundertåget på Malmen.

Det lät bra. Fast det förstås, vi såg ju inget. Men ändå. Lätt värt det.

Smarta svenskar.

Smarta norrmän.