Visar inlägg med etikett sjuk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sjuk. Visa alla inlägg

tisdag 10 november 2009

Jobba hemma med sjukt barn.

Det är lite knivigt att få något vettigt gjort när man har en snorig ettåring i hasorna. Har några trick i boken dock.

Du tittar, jag skriver, okej?!



Rita något till mormor! Vi skickar det på posten sedan, lovar...



Ja, du FÅR ha gummistövlarna på vid lunchen.



Några tips för en relativt friktionsfri arbets- + vård av sjukt barn-dag i hemmet. Hon sover nu, måste passa på att ha ett telefonmöte.

lördag 7 februari 2009

Härmapan lever.

Ett tag trodde ni att jag dött va?!
Uppdateringsstatus noll komma noll, noll. Härmapan har haft sina skäl men nu jädrar ska ni få tjuvkika i min dagbok igen.

Here we go.

Lillis och jag drog till fjälls i tisdags. På tåget var hon varm, Lillis alltså. Tack och lov bjöd en fellow mom/Florence Nightingale som satt i samma tågvagn på en bäbis-Alvedon. Då slutade Lillskiten att gnälla och vi hade en mycket trevlig resa. På kvällen blev det dock värre (det blir alltid värre framåt natten) och när jag kunde steka ägg på Lillapans panna insåg jag att det här snacket om att ungar kan få feber efter vaccinationen (Lillis fick sticket i måndags) inte bara varit tomt prat. Över 40 grader celsius med dubbel dos Alvedon i kroppen. Det är varmt det. Vid fyratiden på morgonen satt Lillapan i Apmormoderns famn och tittade på reprisen av Just Shoot Me, allt för att hålla modet uppe.
Nåväl, lite feber har inte så många dött av och det gjorde heller inte Lillapan. Tack och lov.

När Lillis kryat på sig var det så dags för mig att förvandlas till snowboardfantomen. Jag gör lätt det när jag befinner mig till fjälls. Det var ljuvligt. Brorsan + familj var också i trakten och vi shreddade barnbackarna sönder och samman. Radical.

Efter ett par dagar i backen fick jag väldigt ont i kroppen. Och blev trött. Och fick ont i magen. Och... (känsliga läsare varnas!) började sprutbajsa vatten. Yay! Sjuk. Igen.
Jag blir alltid sjuk när jag är hos morsan. It´s a curse.

Av hänsyn till er, kära läsare, låter jag bli att lägga upp en bild på mitt bajs. Men här nedan kan ni få se lite annat från veckan som gått.

Just Shoot Me. Please.

Brorsbarnet och jag och älgen.

Vi åkte lift...

...och vi åkte snowboard.

tisdag 6 januari 2009

40 grader plus.

Jaha, och så var det Lillapans tur...

I morse hade hon 40 graders feber, lite svårt att andas och var slapp som en hösäck. Bara att dra upp på sjukan alltså. Det var närmast farsartat, taxi efter taxi med ledbrutna skidåkare anlände. Söndervridna knän, brutna armar, stukade handleder. Hade nästan glömt bort hur kul det kan vara på Åre Hälsocentral.

Sent omsider fick vi i alla fall komma in till Fru Doktorn och efter en grundlig undersökning konstaterades... ingenting. Hon är "sjuk". Möjligen en begynnande "öroninflamma", men det var för tidigt att säga.

Så nu kånkar jag runt här, ledbruten och jävlig, på en annan sjuk liten krake.
Life is good.



Lillis feberdäckade på soffan i väntrummet.

måndag 5 januari 2009

Misären fortsätter.

Nu är det Härmapan som fått en stekpanna i huvudet i form utav influensa.
Hela nyllet fyllt av snor och en jädra muskelvärk.

Sjukskriver mig från bloggandet på obestämd framtid.

lördag 3 januari 2009

Vacation from hell.

Det kan hända att det här "vinterlovet" går till historien som vårt sämsta. Det började med att ordinarie nyårsfest blev inställd. Det gjorde i och för sig inte så mycket, för det blev himla bra i alla fall. Ja, förutom det att Apmannen däckade i influensa på förmiddagen och uteblev från firandet. Dessutom har ju Lillapan haft magsjuka.

Jag ska strax fortsätta på sjukdomstemat men måste först bara berätta en annan skitgrej.
Min mobil ringde vid 16-tiden igår. Det var kvällschefen på tidningen jag skriver för. Han lät himla glad och trevlig men undrade lite försynt om jag skickat någon krönika.
"Jävlar, är det fredag?!" utbrast jag i samma sekund som jag insåg att jag passerat textdeadline med fem timmar och inte ens börjat fundera på vad skiten skulle handla om. Fast det sa jag så klart inte, sa istället att krönikan var klar och att jag bara skulle bränna hem från fiket för att maila den. Så förlåt, kvällschefen, ifall du läser det här. Jag ljög. Men på bara en timme hade jag lyckats säga hejdå till "the long lost-klasskamrat" jag fikat med, sprungit till parkeringshuset, packat in Lillapa + barnvagn i bilen, racerkört den dryga milen hem till mor, satt mig vid datorn, skrivit en krönika på 2700 tecken och mailat densamma till berörda personer. 17:02 andades jag ut. Det gick. Ta mig fan!

Låt mig nu, som utlovat, återgå till sjukdomstemat.
I morse vid åttatiden gick jag upp för att slå en sjua. Det kliade så in i bomben i ena örat så jag ryckte en tops för att gräva runt lite i vaxet. När jag stod där och petade föll luggen ner i ansiktet och i ett mycket svagt och idiotiskt ögonblick gjorde jag bort mig. Rent reflexmässigt sköt jag bort luggen och visst fick jag undan den, s-a-m-t-i-d-i-g-t som jag tryckte in topsen i hjärnan. Typ.
POPP! sa det, och så var det inget mer med den trumhinnan.
Ett 250-spänns läkarbesök och ett uthämtat penicillinrecept senare drog jag hem med blodig fetvadd i örat och usel hörsel.
Ute var det 8 grader kallt och nästan 3 decimeter nysnö låg och frestade i solskenet (nåja - det lilla solsken som kan bli i januari). Vilket hån. Det hela slutade med att jag smällde i mig lite alvedon, köpte ett säsongsliftkort för 3950 riksdaler och stack ut i backen i alla fall.
Yay!

Orkade inte med så många åk, för örat värkte och de mjölkstinna amningspattarna höll på att spricka men jädrar, vilket pepp!


DAGEN I BILDER:

So fresh and so clean i entrén på Hälsocentralen. Inte Härmapans blod, någon annans. Jag slickade bort det sen.


Sekunderna innan säsongens premiäråk.


Och så här glad blir man av skogen i Tege.


onsdag 10 december 2008

Fira livet.

För att göra en lång historia kort.
Härmapan var på sjukan idag. För de trodde att jag kanske var svinsjuk. Alltså på det där dödliga viset. Men så var jag inte det. Skön... t.

Nu firar jag livet genom att sitta och glo på Nobelfesten. Gammkärringfasoner, jag vet - men det är ju så kul att se klänningarna. Undrar just ifall medellängden på årets festdeltagare är kortare än vanligt med tanke på det myckna japanska deltagandet.

Är så peppad inför hockeyn på fredag.