Vacation from hell.

Det kan hända att det här "vinterlovet" går till historien som vårt sämsta. Det började med att ordinarie nyårsfest blev inställd. Det gjorde i och för sig inte så mycket, för det blev himla bra i alla fall. Ja, förutom det att Apmannen däckade i influensa på förmiddagen och uteblev från firandet. Dessutom har ju Lillapan haft magsjuka.

Jag ska strax fortsätta på sjukdomstemat men måste först bara berätta en annan skitgrej.

Min mobil ringde vid 16-tiden igår. Det var kvällschefen på tidningen jag skriver för. Han lät himla glad och trevlig men undrade lite försynt om jag skickat någon krönika.

"Jävlar, är det fredag?!" utbrast jag i samma sekund som jag insåg att jag passerat textdeadline med fem timmar och inte ens börjat fundera på vad skiten skulle handla om. Fast det sa jag så klart inte, sa istället att krönikan var klar och att jag bara skulle bränna hem från fiket för att maila den. Så förlåt, kvällschefen, ifall du läser det här. Jag ljög. Men på bara en timme hade jag lyckats säga hejdå till "the long lost-klasskamrat" jag fikat med, sprungit till parkeringshuset, packat in Lillapa + barnvagn i bilen, racerkört den dryga milen hem till mor, satt mig vid datorn, skrivit en krönika på 2700 tecken och mailat densamma till berörda personer. 17:02 andades jag ut. Det gick. Ta mig fan!

Låt mig nu, som utlovat, återgå till sjukdomstemat.

I morse vid åttatiden gick jag upp för att slå en sjua. Det kliade så in i bomben i ena örat så jag ryckte en tops för att gräva runt lite i vaxet. När jag stod där och petade föll luggen ner i ansiktet och i ett mycket svagt och idiotiskt ögonblick gjorde jag bort mig. Rent reflexmässigt sköt jag bort luggen och visst fick jag undan den, s-a-m-t-i-d-i-g-t som jag tryckte in topsen i hjärnan. Typ.

POPP! sa det, och så var det inget mer med den trumhinnan.

Ett 250-spänns läkarbesök och ett uthämtat penicillinrecept senare drog jag hem med blodig fetvadd i örat och usel hörsel.

Ute var det 8 grader kallt och nästan 3 decimeter nysnö låg och frestade i solskenet (nåja - det lilla solsken som kan bli i januari). Vilket hån. Det hela slutade med att jag smällde i mig lite alvedon, köpte ett säsongsliftkort för 3950 riksdaler och stack ut i backen i alla fall.

Yay!

Orkade inte med så många åk, för örat värkte och de mjölkstinna amningspattarna höll på att spricka men jädrar, vilket pepp!

DAGEN I BILDER:

So fresh and so clean i entrén på Hälsocentralen. Inte Härmapans blod, någon annans. Jag slickade bort det sen.

Sekunderna innan säsongens premiäråk.

Och så här glad blir man av skogen i Tege.