Simon Ohlson (Silverbullit) var sketabra. Annika Norlin som vanligt lysande. Men vad gjorde Steven Simmons på scenen (med Kleerup på trummor)? Och Eagle-Eye Cherry, vem har dammat av honom? Varför var Jill Johnson hemlig gäst och hur kommer det sig att hon hade hon en så "cool" skinnjacka?
När Steven fjantade runt med sin segergestsdans ville jag reklamera biljetten, och lite samma kände jag när dansbands-Jill gjorde entré. Fast ärligt talat så tog sig Jill på slutet. Hon kan ju sjunga, den damen.
På väg hem till Lillapan (som hade "okänd" barnvakt = sin moster för första gången) blev jag livrädd. För på bussen hamnade jag mittemot en något rultig kvinna i 40-årsåldern med trasiga strumpbyxor, sjukt kort kjol och fuckmeboots. Ni vet, spetsiga, högklackade skinnstövlar som slutar en bit ovan knät (en sorts kvinnlig och sexig variant på Mästerkatten i stövlar-stövlar). Och bredvid mig satt en annan presumtiv galning. Hon skakade (alltså inte Parkinsonskakade utan I´m-crazy-skakade) så galet mycket när hon stirrade på mig att jag drog en lättnadens suck när hon, innan bussen ens startat, bytte plats.
Man har blivit lite rädd för folk nu när man flyttat ut i spenaten.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar