Kanske var det så här det gick till?

Brainstorm på GW.

- Vore det inte kul att arrangera ett bröllop på personalfesten?

- Jo, vi har ju redan haft festivaltema med tält och band och så... Vi kör.

Sedan skickades det tydligen ut bröllopsinbjudningar till personalen. På dem stod det att Åsa och Per skulle gifta sig. Det var visst Apmannen och jag som skulle visa sig vara Åsa och Per. För Åsa och Per hade ju aldrig funnits på riktigt, och det är klart man ställer upp. Fast innan jag tackade super-ja kollade jag ifall jag fortfarande kom i min brudklänning (det var ju fem år sedan vi gifte oss senast), det gjorde jag. Sagt och gjort.

I går kl.12 var det möhippa/svensexa med grabbarna respektiva tjejerna på GW. Killarna var på Ball Breaker och vi brudar skulle köra laserdome. Fast de var lite lama och möhippan slutade med terrasspicknick + vin och sallad. De flesta av tjejerna trodde att allt på riktigt. Att jag hette Åsa och att jag idag, på deras p-fest skulle gifta mig med min Per. Det var rätt awkward faktiskt, och svårt att ljuga på ett bra sätt. Jag är väldigt dålig på det.

14:30 var det dags för bröllop i den här kyrkan.

Organisten brassade på som om domedagen var nära och prästen välsignade oss medan bestman stod bredvid. Vid det här tillfället var flesta gästerna fortfarande "lite förda bakom ljuset", om man säger så. Jens, han spelade Du vet väl om att du är värdefull så frireligiöst han bara förmådde och vi höll på att bryta ihop av skratt där framme vid koret.

Efter vigseln kastade gästerna ris på oss och vi fick åka skitfin gammal Bentley runt halva stan, på bakrutan stod det NYGIFTA, TUTA! Och folk tutade.

Bentleyn tog oss till Liljansskogen där ett stort tält var uppställt. Ett sådant där vitt som man har på amerikanska bröllop. Det var findukat och soligt och cateringmiddag stod på schemat. Trubaduren hade glittriga jeans och spelade (på Åsas begäran) "Det vackraste jag vet" - episkt.

Under middagen höll gästerna tal, så som det ska vara på ett bröllop. Vi fick till exempel höra att brudens far, egentligen velat att Åsa gift sig med exet Marco. Exet Marco (från Mexiko) lärde Per några spanska ord som Åsa bara älskade "Para bailar la bamba, para bailar la bamba, se necesita una poca de gracia...". Pers lumparpolare drog en anekdot om hur Per satte på en lettisk tjej på en kryssning tre månader innan bröllopet och Åsas barndomsbästis berättade om hur de alltid lekte Lili och Susi på mellanstadiet.

Efter middag och tal blev det brutaldisko. Supernajs.

Vi spelade volleyboll också, min brudklänning (ja - den jag dessutom hade på mitt första "riktiga" bröllop, ja - den som betyder ganska mycket för mig) var inte gjord för att spela volleyboll i. Ritsch, ratsch. Det var den vintagedressen. Men ändå.

Och just ja, jag var ju hemma hos receptions-Gurra och bajsade också.