På hal is.

Igår var det premiär för fyrans nya storsatsning Stjärnor på is. Härmapan såg inte hela programmet men eftersom det här är min blogg tar jag mig friheten att leka good cop/bad cop utan att ha torrt på fötterna.

DÅLIGT

- Gynnings tomma blick.

- Hultings urtråkiga kommentarer.

- Att inte jag fick vara med (vill också ha strumpbyxor som går ner över skridskorna).

BRA

- Gynnings tomma blick.

- Ewerlöf Krepps stelhet.

- Att man lyckats få ihop professionella isdansare som tränare (jag menar, hur många sådana kan det finnas i Sverige?)

- Jesper Blomqvists 70-talsfrisyr.

Sedan så var det ju det här med Frölander, alltså - har han slutat simma eller? Precis när vi fick höra att han var nästa kändis ut på isen sa jag till min man:

"Men alltså, Lars - har han slutat simma eller? Jag menar, det lär ju vara rätt stor skaderisk då man deltar i det här programmet. Kan det vara värt att paja sig på en sådan här plojgrej när man är elitidrottsman och hela ens existens hänger på kroppen man begåvats med?!".

OCH VAD HÄNDER? Mycket riktigt skadar han sig, hmm... Härmapan kanske är paranormal och skickade dålig karma till Lasse genom att måla fan på väggen.

Nja, Stjärnor på is var väl ingen direkt succé i Härmapans fyrkantiga TV-ögon men eftersom det är skräp-TV kommer jag säkert se fler avsnitt.

Idag ska jag slå ihjäl tiden med att lyssna på Chad VanGaalen. Om och om igen.

Och dricka kaffe.