Hårda bud i Mellerud.

Idag var Härmapan hos barnmorskan. Hon är rätt hård. Barnmorskan alltså. Upp med tröjan, "kläm" på magen, kolla blodtryck, lyssna hjärtljud. Sedan fortsätter hon lite barskt.

- Var det nåt mer eller?

- Eh, nä - tror inte det. Jag mår ju bra och så...

- Bra... du, det blir ju en liten stockholmare det här.

- Jag vet. Tyvärr.

- Äsch, förresten så räknas man inte som stockholmare förrän efter tre generationer.

- Aha, vad bra - för jag tycker ibland att stockholmare är lite jobbiga.

- Ja vi e ju de. HAHAHAHA! Fast det är de där jävlarna som drar till Båstad och Gotland som ställer till det, alla stockholmare är ju inte som de. Hörde förresten att han som har Peppes bodega bara jobbar någon vecka om året. Han klarar av hela omsättningen på den där tennisveckan sen drar han till Brasilien vettu... han är visst gift med en brasilianska.

- Jaha. Du förresten, jag har ju gått ned ett kilo sedan sist jag var här. Det kanske inte är så bra när man är gravid?!

- Äh, ett kilo mindre är ju skitbra! Det blir mindre att svettas bort sedan. Magen har ju vuxit, det är huvudsaken.

- Okej.

- Ja, då ses vi om två veckor då.

- Ja, vi gör väl det. Hejdå.

- Hej!

Jag älskar min barnmorska. Hårda bud i Mellrud eller hur man säger.

Idag är det för övrigt vår fjärde bröllopsdag, min mans och min alltså. Vi firade med att jag läste in ett meddelande på hans mobilsvar. Det var festligt.