söndag 13 juli 2008

Mol allena.

Härmapan hade länge sett fram emot den stundande ledigheten, sedan i mars ungefär. Men vad händer när ledigheten inträffar? Jo, Härmapan vill mest av allt bara fortsätta jobba.
Heligagudsmodervarförblirdetsåhär?

Jag har alla möjligheter att njuta men får liksom inte till det. Kanske har det med ensamheten att göra. För så ensam som jag känner mig nu har jag inte känt mig sedan mamma glömde mig på ICA Toppen i Duved när jag var fem...
Ett fortsatt jobbande är uteslutet, det är ju semestertider. Men om Härmapan inte får jobba, kan hon då inte få dricka "öl" (läs alkoholfritt) på en gräsmatta, gå på Grönan, hoppa från klippor ner i havet, dansadansadansa? Hänga i gäng?

Nä.

För Stockholm är visst tomt på kompisar just nu. En del av dem är (däribland min apman) i Spanien och apar sig på nå satans surfbrädor.
Andra har haft den dåliga smaken att resa till en annan del av Sverige. Till Gotland. Till Åre. Till jag-vet-inte-var. De jävlarna.

Kvar sitter höggravida Härmapan och väntar på bättre tider. I morgon ska jag i alla fall piffa upp livet med ett telefonsamtal till Försäkringskassan. Vardagsedge.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Du kan ju alltid piffa upp vardagen med att ta upp en ny hobby... Typ bergsklättring eller så!

Anonym sa...

hon är tillbaka nu. från åre alltså. hänger gärna - jobbar till 4. hör av mig när jag slutat. pöss.

Nanster sa...

Nu har jag också hittat hit.
Och jag är tillbaka från Gotland och i stan, med semester, en hel vecka till innan jag åker på nästa äventyr.
Så vi kan telexempel hitta på nåt.

Fint att ha ännu ett ställe att kommunicera på.

PS. Jag tycker att den där rullstolsikonen nedanför den här kommentar-rutan är ett lite elakt val av bild; "om du är så pass handikappad att du inte förstår varför det står konstiga bokstäver här så kan du föra musen här för handikapanpassad information."