På hemmaplan.

I förrgår brände Härmapan upp till Duved i Renaulten.

Det var nämligen dags för en av bästisarnas möhippa.

Himla lyckad tillställning.

Först bjöd vi på den obligatoriska "kidnappningen", sedan var vi kreativa i en keramikverkstad. Efter det hade vi lyxpicknick i skuggan under ett träd och därpå följde ett antal snällroliga uppdrag för den blivande bruden. Hon fick bl.a. prova chokladsorter samt dansa en sexig bootydance (som så klart filmades). Hon är för övrigt sjukt duktig på att dansa.

På kvällen mötte vi upp svensexegänget, spelade brännboll, hade musik-quiz och drack... juice, jag i alla fall, de andra söp som svin och jädrar så sugen jag var på att joina. För tänk ett glas, eller förresten - ro hit med en hel flaska immigt rosévin... (bara fem veckor kvar till nedsläpp).

Spenderar nu resten av veckan med att hänga med familj och vänner.

Det är så jädra fint att komma hem. När morsan och jag idag åkte till barndomens badsjö var jag nära att börja grina på vägen dit. Det är något speciellt med svensk landsbygd och minnena sköljde över mig.

Men innan vi for upp till sjön gick vi till affär´n (bara en sådan sak - här går man till affär´n, inte till Vi-Ica-Coop-Hemköp). Morsan behövde frysklampar och undrade ifall det fanns några kalla sådana. Butiksägaren som (som vanligt) satt i kassan svarade att "jodå det har vi, inne i kylrummet - gå in på lagret du Härmapan så ligger de direkt till höger".

Så jag pinnade in bakom kulisserna och rotade reda på klamparna. Jag var betrodd. En sådan sak skulle aldrig hända i Storstan där jag bor nu för tiden, men "här hemma" skickar man in kunderna på lagret. Det vilar ett slags förtroende i bygden.

Här låser man inte dörrarna. Saker blir inte snodda. Människor kan ens namn och bryr sig om hur man mår. Så fort man tar en sväng på byn träffar man någon man känner och får sig en trivsam liten pratstund (om inte annat fiskar folk efter lite skvaller).

Härmapan skapar alltid relativt stor uppståndelse vid hembygdsbesöken. Nu är det mycket prat om åttamånadersmagen "åh halledudanedej att du ska bli mamma, jag minns när du var fyra år och...". Skrock-skrock-skrock.

Men oftast blir det bara en massa snack om att lilla Härmapan faktiskt jobbar med tv. För att jobba med TEVE, det är stort hemma i byn. "Tänk att e stoorsch från bygda arbeite med tockeran...".

Nu ska jag dricka mammas heimkoke vinbärssaft och titta på tv, fattar ni TEVE. Stort.