Kära dagbok.

Idag har hela familjen Härmapa varit på fest. Först åt vi korv och firade en trettioåring, sedan lånade vi ut Lillapan till en skitfull tjej. Fast vi tog tillbaka Lillis då vi insåg att fulla tjejen höll på att bryta nacken av henne.

Efter festen åkte vi till Södermalm och hängde med några sköna typer. Vi fick fruktsallad och umgicks över internet d.v.s tittade på filmklipp på youtube.

Ett smakprov på vad vi såg.

Godnatt dagboken.

Inget liv. Inga blogginlägg.

Eftersom Härmapans liv går lite på lågvarv just nu finns det inte så mycket att blogga om.

Tänkte dock höra ifall någon av er tycker att det här ser gott ut?

Banandrink gjord på skummjölk.

Jag spyr.

Det lite mjölkfruktiga utseendet fick mig förresten att tänka på det här skivomslaget:

Heja TSOOL. Heja Martin Kann.

Fager Fagervall?

Men gud vilken konstig dröm Härmapan hade i natt. Jag stod och borstade tänderna med Markus Fagervall (Idol-/Stjärnor på is-Markus alltså) inne på en bensinmack. Märkligt.

Sedan vaknade jag, åt frukost, betalade räkningar och köpte REA-saker från Ellos.

Lillapan sitter mest och är retro i min fina gamla plyschoverall.

Vintage är skiten!

Trance Dance.

Härmapan har vid tidigare tillfällen skrivit om sin tonårsvurm för Guns n´Roses. Men Guns är ju inte det enda bandet jag avgudat. När jag igår kväll släckt lampan låg jag och funderade på mitt livs musik. Vilka posters har suttit upphäftade på väggarna genom åren?

Kom på att när jag var 7 år älskade jag Trance Dance.

Det här var min favoritlåt:

Hästgnägget i början är bäst. Ingen protest.

Mitt knark.

När man är småbarnsmorsa ska man inte hålla på med knark. Det ska man inte göra annars heller men det känns liksom extra viktigt när man har ett litet barn att ta hand om.

Men, Härmapan har ett alldeles lagligt begär och det stavas p-e-p-p-a-r-k-a-k-o-r. Allra bäst är min mormors gamla favorit, Kung Oscar.

Det bruna guldet.

Sådär, nu kan ni räkna ut hur mycket intressant som hänt mig idag. När jag bloggar om pepparkakor.

Hejdå.

Fyra bilar, en traktor och så sopbilen.

Som Härmapan skrev i ett tidigare inlägg - i morse körde sopbilen av vägen utanför oss.

Och sedan dess har de halkat av som på beställning. En traktor slog nästan runt när den kom över kanten, och fyra personbilar har hämtats med bärgningsbil. En av bilarna körde dessutom in i grannens garage. Och man "körde inte in" genom garageporten så att säga.

I bilen satt för övrigt en fyramånaders unge som tillfälligt fick flytta in hos mig och Lillapan medan mamman donade med bärgning och pratade med försäkringsbolaget.

Det har varit rena rama sambandscentralen här idag. Och ständigt har jag haft hjärtat i halsgropen för så många gånger har det varit så nära (måttar en mm mellan tummen och pekfingret) att vår bil som stått parkerad längs vägen rykt den med.

Jag kan bara inte fatta varför folk är så störda att de väljer att köra i den här backen när de faktiskt inte behöver, det finns ett flertal alternativa vägar för alla (utom för oss som måste köra här för att komma till vårt hus). Idioter.

Med risk för att 08-maffian sätter ett pris på mitt huvud; det verkar som att stockholmare inte fattar det här med halka.

Hade jag haft möjlighet hade jag bjudit på bilder på varenda avåkning, men jag har helt enkelt inte hunnit med att fotografera fler än två, här kommer de. 

Rackarns.

Jämarns.

Ja, så här har utsikten från ett av mina köksfönster sett ut idag. Det var lite snyggare för mindre än en månad sedan - hyfsad kontrast.


Lite snyggare.

Ojojoj.

Det är brant, här där Härmapan bor.

Och i morse körde sopbilen av vägen, för halka plus lutning är ingen bra kombination.

Nu ska Lillapan och jag bege oss till BVC för att mäta och väga. Ett och annat vaccinerande nålstick ska hon få också, lillskiten.

Felöversättingar.

Härmapan var i Kambodja häromsistens. Jag blev skitsjuk men hade tack och lov precis flyttat till ett hotell som hade elförsörjning dygnet runt, och inte bara mellan 19-21 som på förra stället. Hade dessutom TV på rummet samt egen toalett, allt för ynka 50 spänn/dygn.

När jag låg där i feberyran tittade jag på mängder av filmer. Amerikanska piratsända filmer som dessutom hade begåvats med engelsk text. Kan ju säga att det förmodligen suttit en praktikant och översatt skiten. Jag skrattade så att tårarna rann och förbannade att jag inte hade någon att dela humorn med.

Hade i alla fall sinnesnärvaro nog att skriva ner några fina exempel på roliga översättningar.

Engelskt tal:

They where indestructable.

Engelsk översättning:

The rain stackable.

Engelskt tal:

They mean you sir!

Engelsk översättning:

Let me knew sir!

Engelskt tal:

I´m not sure for how long I can carry your sister...

Engelsk översättning:

She´s morgan and morgan your sister...

Ska bjussa på den här också:

En liten butik i Bansko, Bulgarien (mars 2008).

För fler roliga översättningar, klicka här.

Rösta på snowboard.

Härmapan är av den åsikten att sport på TV är ganska trist. Om det inte är stora mästerskap det vill säga. Då jädrar blir jag blågulare än blågul. Heja Sverige liksom.

Men, det finns en sport jag njuter av att se i rörlig bild och det är snowboard.

Hjälp Härmapan att få se mer snåbart i SVT, rösta här.

Ropen skalla, snowboard åt alla!

Född en blå dag.

'

En bra bok fastnar, var det någon som sa.

Härmapan har hittat en bra bok. Började läsa igår kväll, låg där i sängen och bläddrade en bra stund men efter tjat från Apmannen tvingades jag motvilligt släcka lampan. När Lillapan skulle nattammas vid fyrarycket återupptog jag läsningen. Sov en stund, började läsa vid åtta i morse igen. Sedan dess har jag läst när jag skitit, druckit kaffe, borstat tänderna... Åh, jag älskar den där känslan när man hittat en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig.

Föremålet för beundran heter i det här fallet Född en blå dag och är skriven av Daniel Tammet. Daniel har bl.a. diagnoserna Aspergers- och Savant-syndrom. Det innebär att han har en unik matematisk och språklig förmåga. Haja att snubben kan rabbla upp 22 514 decimaler till pi. Dessutom talar han tio språk (han har säkert lärt sig fler nu, boken är ju två år gammal).

I sin självbiografi förklarar han hur han tänker sig siffror som former och ord som färger, det fenomenet kallas för synestesi. (Annika Norlin har förresten skrivit om sin synestesi på Säkert!-bloggen).

Läs Född en blå dag.

Den är utgiven av Natur & Kultur.

Guns N´Roses.

Nej, Härmapan har inte sprungit till skivbutiken och köpt Chinese Democracy. Har inte ens hört en endaste liten låt från plattan. Lite konstigt kanske, med tanke på att jag (tillsammans med Kissapan) var största Guns N´Roses-fanset i "hela kommun" någon gång tidigt nittiotal.

Sommaren 1993 var jag tolv år (eller var det 1994? i sådana fall var jag tretton) och fick, efter ett evinnerligt tjat, själv ta tåget från Duved ner till Stockholm för att se mina idoler uppträda på Stockholm Stadion. Pappa var med på konserten och jag hade lånat brorsans söndriga metaljeans. De var för stora men hade perfekta revor längs hela benen.

Har för mig att Blind Melon var förband, men jag kan minnas fel. Fokus låg liksom på något annat. Jag var kär i Slash.

När jag kom hem till Duved igen lade jag vördnadsfullt ner den förbrukade konsertbiljetten i min Guns-kartong. Där fick den ligga tillsammans med alla urklipp. Gig-halsduken spikade jag upp på väggen.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. I ett hjärndött ögonblick (förmodligen ungefär då jag tyckte Millencolin och Mindjive var bra)  gjorde jag mig av med Guns-stuffet. Och nu är sagan all. Jag gifte mig aldrig med Slash, utan med en skäggig countrysjungande Värmlänning.

Och Chinese Democracy kan jag inte uttala mig om (förutom att omslaget känns något daterat).

Designflopp.

Men fan vad Appetite är bra.

True love.

Lääär ju vara äkta kärlek det här...

Skärmdump från Aftonbladet.

Winter Jam.

Idag var familjen Härmapa på skid-/snowboardtillställning på Stockholm Stadion. Det var snöigt värre och damerna från öfvre hade plockat fram rävpälsarna, de jävlarna.

Efter att nästan ha fått hjärtstillestånd av volymen ner på platten, lämnade vi pöbeln och gav oss upp på VIP-hyllan för att njuta av spektaklet. Där var det varmt och det bjöds på soppa och öl.

Utsikten från "hyllan". Inte så pjåkig.

Lillapan hade det gött. Tussade runt där i sitt ylleunderställ och förundrades över konstiga människor i alldeles för stora kläder.

Passar på att räcka ut tungan när morsan tittar bort.

Men vem i hela friden förtjänade ett dylikt "lip" från Lillapan?

Jo, den här snajdige kisen i den så upphaussade "byråmössan".

Hej! Jag bor på Söder och jobbar med design.

Sedan somnade Lillapan.

Lillapan ligger och är lite styrbord och babord.

När vi ledsnat drog vi till Centralstationen, käkade burgare och plockade upp Lillis Gammelapor som är på besök i helgen.

Skägget i brevlådan.

Det är snart dags för årets julkalender. Evigt ljuvliga Anders och Måns står bakom (och framför) i Skägget i brevlådan.

Jag är råpeppad. Gillade förrförra årets Lasse-Majas Detektivbyrå skarpt och tror att SIBL (som vi säger i branschen) kan bli precis lika bra, om än på ett annat sätt.

Det är inte puttinuttigt utan fränt. Storyn är att de tre vännerna Renée, Klas och Lage råkar skicka en inköpslista istället för en önskelista till tomten. De riskerar alltså att få falukorv istället för Bionicles i julklapp. Inte bra, de ger sig därför ut på tomtejakt så att de kan korrigera sitt misstag, men - under resans gång inser de att hela julen står på spel.

Kolla in trailern, Leif Pagrotsky är med.

Önskelista.

Lillapan kom med sin önskelista inför julen idag.

Den här dräkten fanns överst på listan:

Rostad lök?

P.S. Lillapan tackar K Sundin för tipset. D.S.

David & Samuel; B.F.F.

Idag var Härmapan med Lillis på föräldragrupp. Lillapan var surast av alla ungar (där fick jag för mitt tjat om A-barn). Skit samma, låt oss fokusera på något trevligare.

Jo, igår när jag kom hem efter den mycket försenade tågresan låg här ett paket till mig.
Vafalls, tänkte Härmapan, har han varit otrogen?
Det hade han inte, det var en försenad födelsedagsprelle. Och tjiho vilken grym en. Tror jag i alla fall. Det är nämligen en bok fast jag har ju inte läst den ännu.

David & Samuel; B.F.F. är en e-mailkonversation mellan David Sundin, Sverige och Samuel Coker, Nigeria. Samuel skickade ett s.k. Afrikabrev till David. Som svarade.

Kan ju vara hur bra som helst.


The cover.

Förord.

Vaddå tant?

Det var en tant på tåget som kallade Härmapan för "tanten" inför sina barnbarn (för övrigt de av det högljudda slaget, läs mer i föregående inlägg).

Jag är 28 år - inte tant.
Du är mormor - tant!

X2000 mellan Öset och Sthlm.

Lillapan är ytterst skeptisk till ljudnivån de andra barnen i vagnen håller. Själv är hon så lugn och snäll. Åh, mitt lilla A-barn.

Hjälp!

Favorit i repris.

För rätt många år sedan, när internet var en självklar del i det-stora-hela men Härmapan själv inte skaffat det, fixade jag ändå ett Skype-konto.

Det var stort. Fantastiskt det där med tal transformerat till ettor och nollor.

Apmannen och jag hade en polare som pluggade i Tjingtjong och att vi kunde fylleprata "över datorn" kändes så jädra tvåtusen.

Sedan blev internet hej och du med alla, t.o.m. med min gamla morsa. Det blev MSN-iChat-MySpace-Facebook för hela slanten... Och gamla goda skajpen föll i glömska.

Men. Jag har bestämt mig för att återupprätta mitt förhållande med Skype.

Adda mig vettja.

Ett meningslöst inlägg.

Det är inte ens en frisyr.

Det är bara en jädra massa stökigt och slitet hår. Och jag som ska på fotografering idag.

Rats.

Måste beställa en klipptid. Snarast.

Så, nu vet ni det.