Happy TV.

Läste på Resumés hemsida att Happy Tom ska få ett eget debattprogram på NRK.

Bäddat för succé. Tjing pax för att titta.

Och jag vill gärna ha en prenumeration.

www.groomertogroomer.com

Creative grooming.

Härmapan ska skaffa pudel. Och ny hobby.

Springsteen light.

För att fira att Härmapan fick tag i biljetter till Springsteenkonserten i juni, passade jag + entourage på att besöka Debaser Medis och "En afton med Bruce Springsteen" igår. Kortfattat gjorde ett antal artister covers på Bossens bästa. Det var okej. Men inte mer än så.

Simon Ohlson (Silverbullit) var sketabra. Annika Norlin som vanligt lysande. Men vad gjorde Steven Simmons på scenen (med Kleerup på trummor)? Och Eagle-Eye Cherry, vem har dammat av honom? Varför var Jill Johnson hemlig gäst och hur kommer det sig att hon hade hon en så "cool" skinnjacka?

När Steven fjantade runt med sin segergestsdans ville jag reklamera biljetten, och lite samma kände jag när dansbands-Jill gjorde entré. Fast ärligt talat så tog sig Jill på slutet. Hon kan ju sjunga, den damen.

På väg hem till Lillapan (som hade "okänd" barnvakt = sin moster för första gången) blev jag livrädd. För på bussen hamnade jag mittemot en något rultig kvinna i 40-årsåldern med trasiga strumpbyxor, sjukt kort kjol och fuckmeboots. Ni vet, spetsiga, högklackade skinnstövlar som slutar en bit ovan knät (en sorts kvinnlig och sexig variant på Mästerkatten i stövlar-stövlar). Och bredvid mig satt en annan presumtiv galning. Hon skakade (alltså inte Parkinsonskakade utan I´m-crazy-skakade) så galet mycket när hon stirrade på mig att jag drog en lättnadens suck när hon, innan bussen ens startat, bytte plats.

Man har blivit lite rädd för folk nu när man flyttat ut i spenaten.

Så går en dag ifrån oss...

Fan det går undan, livet.

Fredag:

Uppstartsmöte på jobbet. Lillapan var med hela dagen (8:30-16:30). Sa inte ett knyst - duktigt litet barn. Kvällen ägnades åt På Spåret. Vi garvade när Oldsberg uttalade Radiohead. Det lät som Raodiohäd. Det var kul.

Lördag:

Bowling med släkten, i synnerhet med den jubilerande Brodern. Jag var kass. Sedan hängde vi på söder med några hippa människor. Åt pizza och så. Det gör man 2009.

Söndag:

Vi roade oss med att parkera i ett svindyrt parkeringshus i city (12 kr/10 minuter) och kikade sedan runt på Weekdays-rean. Det var Apmannen som skulle handla men det slutade med att han köpte inget och jag köpte allt. Som vanligt.

Måndag:

Lillapan fyllde 5. Månader alltså. Det firade vi med ett besök på BVC. Hon har blivit skittjock. Och lång. 7090 gram och 65,4 cm över havet. Morgontimmarna ägnades åt att hata eventim.se som skulle släppa Springsteenbiljetter men sköt fram släppet hela tiden. Jag fick inte tag i några tickets men halleluja, det gjorde några andra och jag fick en av dem. Man tackar!

Tisdag:

Ja, det är idag det. Och idag har Lillis och jag haft morsahäng med en massa kolleger till Härmapan. Vi åt svampsoppa, bytte bajsblöjor och pratade TV-projekt. Business as usual alltså. Efter morsahänget drog vi förbi Forum Nacka och där skriver de isär. Lillapan blev helt perplex av detta språkliga kaos.

Bokstavsoreda ovanför skötbordet.

Turkos slump.

Titta vad som av en slump låg i en hög på köksbänken. Matchat värre.

Lillapan får feeling.

Apmannen gillar att spela gitarr.

Lillapan gillar att lyssna på när han spelar.

Hon får feeling helt enkelt.

Älska red eye-reduction.

Igår var Lillapan på besök hos sin monster-moster. Syns på ögonen att de är släkt.

Lillis rövhål extraknäcker som hatt.

Möte.

I morgon ska Härmapan på "uppstartsmöte" på nygamla jobbet. Tänka sig att fem månader snart gått sedan Lillapan föddes och att jag redan ska återinföra mig själv på arbetsmarknaden.

"Nylansering av Härmapan - stoppa pressarna!"

Nåväl, jag börjar inte jobba på rikt förrän i mars.

Peppad dock.

Bara en till.

Kameltå.

Present/president.

Idag flyttade han in, Obama. Yay! Inte i en svart barack men i ett vitt hus. Och allt prat om president hit och dit fick mig att tänka på present hit och dit.

Här är en fin present.

Finns att köpa här. Jag fyller år i november.

Hej Kjell.

1989 skrev Härmapan brev till Kjell Lönnå. Och fick svar.

Kuvert stämplat 27/12 -89. Jobbade han på julen, Kjell?

Kristeeet.

Såg för övrigt en härlig stavning på namnet Kjell igår - Cjell. Fett.

De halvt dolda.

Till er som missat Jonas Gardells nya dramaserie  De halvt dolda som sänds i Svt säger jag bara; skynda skynda, titta titta. Ni har ett litet tag till på er. Tre av fyra avsnitt är sända och vill man se igen kan man som vanligt använda sig av Svt Play

Varsågoda, första avsnittet.

Bra skit tycker jag. Så här tycker Nisse på Expressen.

Bokstavskombination.

Det här var ju kul det.

Gör en egen här.

Moder-ko-kaka.

Det fanns (som alltid) en nyföding på gården. En liten kalvprutt så färsk att moderkakan inte ens torkat. Jag bjuder på den här.

Med lite pommes bredvid så...

Kolossalt kul.

Ex. antal kor senare är vi hemma igen.

You guys stink!

Först verkade Lillis lite chockad av premiärlukten, rynkade på näsan och nös och hade sig. Men när småkalvarna kom med sina tungor (fan - jag låter som Job Andersson) blev hon lycklig.

BFF!

Vet inte om det var tack vare koskiten men Lillis däckade redan kl.20 i afton. Två timmar före ordinarie sovtid. Man kanske skulle skaffa en liten kalvrackare som kan stå och skita vid spjälsängen.

Muuu.

Nu åker Lillis och jag och hänger med kusin-korna.

Halvlovar en fotouppdatering i afton.

Frikort.

Sjukt uttjatat ämne. Jag vet. Men det kom på tal på nyårsafton, och idag var vi där igen. Det handlar om frikort, d.v.s. att man med sin partners välsignelse får dansa lambada i sänghalmen med valfri (ouppnåelig) kändis.

Härmapans frikort är den här mannen.

Och så här-HOTTIE-WARNING-BEEP-BEEP ser han ut utan kläder.

Fick en crush på Matthew när han spelade Wooderson i min bästa film Dazed & Confused. Egentligen var det väl karaktären/ärkesvinet Wooderson jag blev kär i från början, men min ytlighet har gjort att kroppen fortfarande väljer McConaughey.

Apmannen väljer kulturellt. Med hjärta och känsla.

Och lite fin är hon ju också, Neko Case. Och ni vet ju vad man säger om rödtoppar; Brinner det i busken så savar det i grenen.

Härmapan better watch out.

Vilket är ditt frikort?

P.S. När jag IMDB:ade Matthew såg jag att han fyller år på samma dag som jag. Oh lord -  it´s a sign. D.S.

Helgens filmtips.

Fan vad jag vill se den här. Bon Jovi och damhockey i samma kaka.

I wanna lay you down on a bed of ice.

Så här skriver "dom" på Ginza

SAWIIIT!

365 saker.

Tillåt mig förhandshajpa.

Det här kanske blir kul.

R.I.P. Ron.

Inte för att det här är en rockblogg. Eller musikblogg ens.

Men jag måste ändå skriva att det var trist att han dog, Ron alltså.

Jag fick ett brev...

Internet är härligt på många sätt. Man kan till exempel få nya kompisar från andra delar av världen. Just det här brevet fick Härmapans "profil" på pratabarnbajskonsistens-sajten familjeliv.se.

Ska jag svara?

Ni som kan internet vet att man klickar på bilden för att se den större. Övriga får plocka fram monokeln.

40 grader plus.

Jaha, och så var det Lillapans tur...

I morse hade hon 40 graders feber, lite svårt att andas och var slapp som en hösäck. Bara att dra upp på sjukan alltså. Det var närmast farsartat, taxi efter taxi med ledbrutna skidåkare anlände. Söndervridna knän, brutna armar, stukade handleder. Hade nästan glömt bort hur kul det kan vara på Åre Hälsocentral.

Sent omsider fick vi i alla fall komma in till Fru Doktorn och efter en grundlig undersökning konstaterades... ingenting. Hon är "sjuk". Möjligen en begynnande "öroninflamma", men det var för tidigt att säga.

Så nu kånkar jag runt här, ledbruten och jävlig, på en annan sjuk liten krake.

Life is good.

Lillis feberdäckade på soffan i väntrummet.

Favoritmotiv.

Ja, är det något motiv man vill ha på en canvastavla så är det väl ändå gulliga djurungar.

Annons i Aftonbladet.

Härmapan brukar för övrigt bildgoogla "cute puppy" för att bli på bra humör.

Misären fortsätter.

Nu är det Härmapan som fått en stekpanna i huvudet i form utav influensa.

Hela nyllet fyllt av snor och en jädra muskelvärk.

Sjukskriver mig från bloggandet på obestämd framtid.

Rövslicka mig.

Jag vet att det finns några som läser den här bloggen. Ni är förmodligen sådana som Härmapan själv; nyfikna jävlar som gillar att snoka i andras privatliv (inte för att mitt privatliv är så mycket att snoka i, jag bjuder ju ut det helt och hållet här på bloggen).

Men, jag tycker att ni är kassa på att lämna avtryck. Så snälla, rövslicka mig genom att lämna kommentarer, kom med idéer och bjud lite på er själva. Fjäska, smickra, hata. Tyck lite åtminstone.

För att späda på förnedringen avslutar jag med ett snälla.

Snälla.

Vacation from hell.

Det kan hända att det här "vinterlovet" går till historien som vårt sämsta. Det började med att ordinarie nyårsfest blev inställd. Det gjorde i och för sig inte så mycket, för det blev himla bra i alla fall. Ja, förutom det att Apmannen däckade i influensa på förmiddagen och uteblev från firandet. Dessutom har ju Lillapan haft magsjuka.

Jag ska strax fortsätta på sjukdomstemat men måste först bara berätta en annan skitgrej.

Min mobil ringde vid 16-tiden igår. Det var kvällschefen på tidningen jag skriver för. Han lät himla glad och trevlig men undrade lite försynt om jag skickat någon krönika.

"Jävlar, är det fredag?!" utbrast jag i samma sekund som jag insåg att jag passerat textdeadline med fem timmar och inte ens börjat fundera på vad skiten skulle handla om. Fast det sa jag så klart inte, sa istället att krönikan var klar och att jag bara skulle bränna hem från fiket för att maila den. Så förlåt, kvällschefen, ifall du läser det här. Jag ljög. Men på bara en timme hade jag lyckats säga hejdå till "the long lost-klasskamrat" jag fikat med, sprungit till parkeringshuset, packat in Lillapa + barnvagn i bilen, racerkört den dryga milen hem till mor, satt mig vid datorn, skrivit en krönika på 2700 tecken och mailat densamma till berörda personer. 17:02 andades jag ut. Det gick. Ta mig fan!

Låt mig nu, som utlovat, återgå till sjukdomstemat.

I morse vid åttatiden gick jag upp för att slå en sjua. Det kliade så in i bomben i ena örat så jag ryckte en tops för att gräva runt lite i vaxet. När jag stod där och petade föll luggen ner i ansiktet och i ett mycket svagt och idiotiskt ögonblick gjorde jag bort mig. Rent reflexmässigt sköt jag bort luggen och visst fick jag undan den, s-a-m-t-i-d-i-g-t som jag tryckte in topsen i hjärnan. Typ.

POPP! sa det, och så var det inget mer med den trumhinnan.

Ett 250-spänns läkarbesök och ett uthämtat penicillinrecept senare drog jag hem med blodig fetvadd i örat och usel hörsel.

Ute var det 8 grader kallt och nästan 3 decimeter nysnö låg och frestade i solskenet (nåja - det lilla solsken som kan bli i januari). Vilket hån. Det hela slutade med att jag smällde i mig lite alvedon, köpte ett säsongsliftkort för 3950 riksdaler och stack ut i backen i alla fall.

Yay!

Orkade inte med så många åk, för örat värkte och de mjölkstinna amningspattarna höll på att spricka men jädrar, vilket pepp!

DAGEN I BILDER:

So fresh and so clean i entrén på Hälsocentralen. Inte Härmapans blod, någon annans. Jag slickade bort det sen.

Sekunderna innan säsongens premiäråk.

Och så här glad blir man av skogen i Tege.