There´s a first time for everything.

Idag, på självaste nyårsafton, fick Lillapan äta potatis för första gången. Hon tyckte inte att det var det godaste i hela världen. Man kan ju tänka, när man ser bilden här nedan, att det gick rätt bra, men icke.

Mammas lilla potatisbulle.

I själva verket tyckte hon att det var kräkframkallande äckligt. Jag skrattade inte med henne. Jag skrattade åt henne.

Nä, nu ska jag fira nyår.

Det är härligt att vara småbarnsförälder.

Härmapan med familj är på välbehövd vintervila i hembyn... så mycket för den vilan.

För vi drog till badhuset i vinterkräktider och hoppsan! Lillapan började visst spy som en gris.

Vår lilla 6-kilos fick magsjuka, rackarns. Fast hon är frisk nu, så vi ska ta oss in till byn och visa upp oss.

Mer sen.

Om Lagerlöfskan.

Förresten!

Glömde ju recensera Selma:

RECENSION:

Det var påkostat och fint. Och skönt att Helena Bergström inte snorgrinade sig igenom hela avsnittet.

Godnatt.

Om Löwengripskan.

Härmapans käre vän Rogert har bloggat lite om Blondinbella nu på slutet. Läs här.

Nu är det min tur att göra dito om densamma. Något jag i och för sig inte borde, för varje gång "Blindonbullas" namn knackas in i en blogg stärks varumärket och lilla pappa skrattar högt hela vägen till banken. Men vad fan. Ett blogginlägg mer eller mindre... (så tänker säkert alla).

När jag i afton slog mig ned i tv-soffan insåg jag att min ömma moder har rätt många tevekanaler som inte jag har. TV400 till exempel. Och vad visades där om inte Blondinbellas TV-dagbok. En femminutare där Svenne Banan och jag får hänga med på klein mädchen Löwengrips eskapader. Snacka om bilolycks-TV. Jag ville inte se men kunde inte låta bli att titta.

Hjärntvätt.

Här kan ni också se när Blondinbella avslöjar "det smarta" med att ha handväska.

The Blondinbella Empire strikes back.

Den långa färden.

Idag har Härmapan med familj rest långväga. Hem till byn närmare bestämt, och det är typ 65 mil. Enkel väg. Lillapan sa inte ett knyst på hela resan. Det är rätt starkt jobbat när man är 4 månader. (Prick! idag förresten)

Vi gick upp klockan fem, det är tidigt det. Packade in oss i bilen och drog iväg. I Ytterhogdal var både vi och Lillis hungriga och stannade för lunch. Lillis fick ligga på bordet.

Jevvlar vad gött att sträcka på ryggen.

Nu har vi firat Julafton ver. 2.1 och tittar på reprisen av Stjärtarna på slottet.

Kl.21 blir det skandal-Selma i burken. Längtar!

Julbordsfrukost.

Frukost juldagsmorgon. Buffé = succé!

Ägghalva, laxmacka och köttbullar med rödbetssallad.

På hembakat bröd of course. Tiptop.

Julstök 3.

Je suis une femme á la maison (eller vad fan det nu heter på franska).

Farmors Skillingelimpa.

Stol vare här!

Idag tog Lills och jag en tur till IKEA. Vettefan om det var så smart så här i juletider men ändå.

Barnet behövde en stol. Barnet fick en stol. Jädrigt uppskattat.

Lite roar de små.

Julstök 2.

Koka knäck åt Kenny Bräck!

Julstök 1.

Vissa "mediamänniskor" intar kola i tunna, pudriga linjer. Inte jag.

Chokladdoppad polkagriskola - ces´t magnifique! 

Jultallrik.

Lång tid inget se...

Det beror på att Härmapan haft fullt upp med julstöket. Ni vet, kokat knäck, köpt sill och tomtat runt för att säga "God Jul i stugan" till gamlingarna.

Och apropå god jul och gamlingar så såg jag en så sjukt sorglig grej i mataffären häromdagen.

Ensamhet i en liten box.

Visst - det finns säkert en del hippa byråmössor som köper denna anrättning som ett slags ironiskt statement vid någon lunch, men vilka är målgruppen egentligen?

Jag röstar på ensamma människor.

Och aldrig känner man väl sig så ensam som när man sitter med ett femminutersmicrat julbord bestående av köttbullar, prinskorv, janssons, brunkål och efterrätt.

Barnförbjudet.

Idag fick Härmapan en länk till en sida där man kan "porrifiera" olika hemsidor.

Jag "porrifierade" min blogg.

Här är det barnförbjudna resultatet.

Huvva.

Ojämn humor.

Morgonsoffan med Petra Mede och David Batra är okej. Jädrigt ojämnt men ibland glimmar det till. Som den gången då de gjorde sig lustiga över artisters inställning till IPRED.

Låt oss titta på det...

Ken Ring en gång till, varsågoda:

"Anars" vaddå?

Nej!

Jag har inte tid.

Bonde söker fru.

Okej, Härmapan erkänner.

Jag har sett ett antal avsnitt av Bonde söker fru. En kulturell katastrof, jag vet. Men... det är lagom hjärndött med dokusåpa någon kväll i veckan.

Vad jag däremot har lite svårt att fatta är följande:

Skärmdump från expressen.se

Vad är det att göra nyheter av?

"Det kan vara evig kärlek" och Peter avslöjar "Folk är avundsjuka på min gård" - DISKUTERA!

Vad fan.

I are poodle.

För att mildra chocken något kommer jag nu ut ur frisyrgarderoben på bloggen.

Så kan det gå när man ber om "stora lockar, lite vågigt liksom". Men det känns OK. Hoppas inte Nanna blir sur bara, för det här blir lite som att ha lika klänning på samma fest.

Fast permanent.

Jag brinner för det här permanent, som Petter skulle ha sagt.

Julbak.

Kladdkaka i fredags.

Knäck igår.

Polkagriskola idag.

I am a stay at home mom.

Bra skit.

Igår fick den hittransporterade mormodern passa Lillapan medan Härmapa + Apman gick på tillställning. Det var den så hett efterlängtade "Oh no... It´s christmas!"-konserten som besöktes. Det var ganska så bra skit.

Markus Krunegård stämde upp i O helga natt. Det var fint. Pälsen stod när David Sandström gjorde Steve Earles Christmas in Washington. Jonna Lee sjöng sinnessjukt bra och nykomlingen Adiam Dymott var snyggast av alla.

När Annika Norlin och David Sandström duettade Fairytale of New York avslutade de med pardans, hjärtligt! (Fet riverdancevarning på den låten dock).

Strängen var också snygg. Som vanligt. Och peppade upp publiken med Det är inte snön som faller.

Allt som allt var det en trevlig afton som avslutades med lite för många öl på någon slags efterfest.

Repris, tack.

Team Annika och David.

Svengelskt på Slussen.

Meaow!

Äntligen!

Idag small det. Hockeyn blev av. Härmapan kände sig mest som det femte hjulet. Lite utanför. Som att jag förstörde. För jag är inte så värst bra på det där med att åka skridskor. Dessutom kan jag inga hockeyregler förutom "hög klubba", typ.

Men jämarns så kul det var. Jag gjorde inte ett enda mål men det gjorde liksom inget. Jag hade ju fullt upp med att hålla mig på fötterna. Det gick sådär.

Efter matchen drog vi till Ica Maxi och provsmakade lite.

Årgångsdiskvatten och "smulor är också bröd".

Ridå.

Det skulle ju vara match i kväll. Härmapan skulle spela i det vinnande laget. Och isen den var spolad.

Men vad händer? Jo, regnhelvetet kommer och pajar alltihop. Ridå.

Istället blev det musikquiz, alkohål i huvudet, glögg och korvmebrö. Inte helt dumt fast pucken hade varit bättre.

Apamannen fyllde för övrigt 31 idag.

Alldeles för blött.

Julklappstips.

Härmapan har blivit en tradera-hacker.

Köper inte något men tittar rätt mycket på vad som säljs. Fossil har en egen avdelning under Antikt & Design. Och det är ju klart, fossil är både antika och designade.

Trilobit, någon?

Fira livet.

För att göra en lång historia kort.

Härmapan var på sjukan idag. För de trodde att jag kanske var svinsjuk. Alltså på det där dödliga viset. Men så var jag inte det. Skön... t.

Nu firar jag livet genom att sitta och glo på Nobelfesten. Gammkärringfasoner, jag vet - men det är ju så kul att se klänningarna. Undrar just ifall medellängden på årets festdeltagare är kortare än vanligt med tanke på det myckna japanska deltagandet.

Är så peppad inför hockeyn på fredag.

Hockeyrör? Check!

Ibland springer livet ikapp en och biter en i röven. Hårt som fan. Det gör ont. Men skit i det nu. Jag har ju i alla fall köpt nya skridskor. Nygamla alltså. Sofie Fahrman hade kallat dem vintage.

Bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.

Sjukstuga.

Har numera två sjuklingar i min ömma vård. Fan vad trist.

Lussetusselull.

Nästa fredag fyller Apmannen år.

Då ska vi spela hockey och fira Lucia med spetsad glögg. Tilltugg måste man också ha, det ordnade jag idag.

Titta så fint det blev!

Tusselullebulle.

Helgens boktips nr.2

Härmapan grinade igår. Som ett litet barn.

Varför?

Jo, jag läste färdigt Innan jag dör av Jenny Downham.

Den handlar om Tessa som är sexton och snart kommer att dö i leukemi. Helt osentimentalt får vi följa Tessa under hennes sista månader i livet. Det är så mycket hon vill göra. På sin vägg skriver hon en lista på tio grejer hon ska ha gjort innan hon dör. Knarka, knulla, bryta mot lagen... listan är lång och föränderlig.

Och för att boken ska bli extra sorglig hittar Tessa så klart kärleken. I elfte timmen när hon är så svag att de knappt kan älska utan att riskera hennes liv.

Det tog ett tag innan jag kunde lägga boken på nattduksbordet efter att ha läst sista sidan. Jag höll den i mina händer, smekte omslaget, funderade, grät. Det är inte ofta en bok berör så djupt.

Efteråt lusläste jag ett veckogammalt exemplar av Aftonbladet bara för att skingra tankarna. Läste varenda artikel, löste båda korsorden och sudokut. Men det hjälpte inte, när jag blundade kom Tessa tillbaka.

Läs Innan jag dör innan du dör.

Snyftare.

Helgens boktips nr.1

Lillapan är Förkyld med ett capital F. Stackars liten. Och nöden är uppfinningarnas moder. För att ungen överhuvudtaget ska kunna andas är det upprätt läge som gäller. Pallrade upp hennes säng med Sagan om ringen-trilogin, Liftarens guide till galaxen, Parfymen och Isabella Lövins prisvinnande Tyst hav.

Rekommenderas.

Brittan.

Fan vad bra den var.

Britneydokumentären på fyran alltså.

Kungligt vin.

Han är ju för fin, Apmannen. Jag bad om en flaska rött och detta är vad han kom hem med. Fint ska det vara.

Kanske ett stearinljus i den här när vinet är uppdrucket?!

Owampampaloula.

Såhär säger Systembolaget.

Elvis The King Cabernet Sauvignon (nr 6312)
Land: USA
Distrikt: Kalifornien
Alkoholhalt: 13,5 %
Färg: Röd färg.
Doft: Aningen syltig doft med inslag av fat, svarta vinbär, skogshallon och kryddor.
Smak: Kryddig, aningen syltig smak med inslag av fat, svarta vinbär, skogshallon, vanilj och örter.
Användning: Serveras vid 16-18°C till rätter av gris-, lamm- eller nötkött.

Stackars lilla barn.

Igår var familjen Härmapa på korv&vin-kväll hos goda vänner. Himla mysigt.

Men framåt nattkröken när vi kom hem märkte vi att Lillapan var lite hängig. En timme senare hostade hon till och spydde ur sig som bara den. Åh - vinterkräksjuka, tänkte vi.

Det är ju säkert skitkul när man väger fem kilo och är tre månader gammal.

Sjukvårdsupplysningen sa att vi skulle åka in akut men vi avvaktade och hon verkade repa sig. Så det var nog inte vinterkräksjukan utan något annat. Men hu, som mitt hjärta ömmade för det lilla livet när hon låg och kräktes. Det visade sig dock att vi har ett mycket tappert litet barn, hon skrattade och log mellan hulkningarna. Fina fina unge.

Deadlineångest.

Det är precis som när man gick i skolan. Allt var roligare än att göra läxor. Föredrog till och med att diska framför att plugga glosor.

Nuförtiden har Härmapan inga läxor att göra, men livet som frilansande skribent är gödslat med onödigt många deadlines. Nu kryper en av dem närmare. Måste skriva en krönika till Länstidningen. Men jag har inga smarta idéer. Hjälp mig, snabbt!

(Bara det att jag sitter och bloggar istället för att jobba visar på en ytterst hög grad av omognad - straffa mig).

Annons.

Härmapan vill sälja den här för 3500:-, den är splitterny.

Är det någon som vill köpa?

WMS Burton Troop 151

Barnvaktspremiär.

Så, nu är det beställt och klart. Tågbiljetter till Lillapans mormor alltså, hon ska komma ner till storstan för att barnvakta barnet. Härmapan + make ska nämligen ut och förlusta sig. Synderna kommer att syndas på Nalen den 14 december. Där och då är det dags för "Oh no it´s christmas!"

En (troligtvis) mycket trivsam musiktillställning för oss som inte tycker att Sanna Nielsen och Shirley Clamp bringar rätt julstämning. 

De här ska vi se/lyssna på:

Annika Norlin

David Sandström

Markus Krunegård

Timo Räisänen

m.m.

Det blir ju bra det.

Finns på skiva också, det här är Vol.1.

BONUSMATERIAL: Apmannen medverkar på skivan ovan.

Häng hos han med byråmössan.

Vi var hos "han med byråmössan" häromdagen.

Lillapan hade maskerad för oss.

Like made of wax.

Tyget i fråga.

Jo, så här såg det ut förresten. 1145-kronorstyget som Apmannen fokuserat på.

Pip, pip, kvidevitt.

Men det var för dyrt.

Härmapan har varit ganska så huslig på sistone. Borrat och skruvat, lagat mat och sytt. Det senare i ett väldigt trivsamt tyg från Åhléns. Det blev en gardin. På Apmannens begäran.

Han hade dock hittat ett annat tyg. Det var jättefint, med fåglar och och bär och sådant. Väldigt naturtroget. Han köpte det aldrig utan skickade mig för att handla. När jag kom dit till Bygg-Ole fick jag dock en smärre chock. Tygjävlet kostade 1145:-/meter. Rena rånet.

 

Ska nog sälja några fonder först.

Kunglig humor.

Det här är bland det roligaste som visats i svensk TV. Jag älskar hur Drottningen smeker den tjocka lilla julkorven och hennes skämt om "stoppa korv och stöpa ljus" på svensktüska är briljant.

Levererat och klart!

Lyxigt.

Coopen.

Coopen har inte bara bästa utbudet vad gäller ekologiska matvaror, de har en prima nätbutik också. Där kan man (och kvinna) beställa mat och få det hemlevererat. Perfekt för sådana som Härmapan, som hatar att storhandla. Eller förresten, hatar och hatar. På ett sätt tycker jag att det är rätt gött att gå där med långa listan, husligt liksom. Men med en tremånaders Lillapa blir det så omständligt.

Klickade därför in min nätbeställning igår kväll, mat för hela veckan, och får den inburen i hallen idag. Allt för 85 spänn extra. Klart värt det. Maten körs dessutom ut i biogasbilar - klart miljövänligare än vår bensinbil.

Nu ska Lillis och jag snart dra in till stan och uträtta lite hemliga ärenden.

Kära dagbok.

Idag har hela familjen Härmapa varit på fest. Först åt vi korv och firade en trettioåring, sedan lånade vi ut Lillapan till en skitfull tjej. Fast vi tog tillbaka Lillis då vi insåg att fulla tjejen höll på att bryta nacken av henne.

Efter festen åkte vi till Södermalm och hängde med några sköna typer. Vi fick fruktsallad och umgicks över internet d.v.s tittade på filmklipp på youtube.

Ett smakprov på vad vi såg.

Godnatt dagboken.

Inget liv. Inga blogginlägg.

Eftersom Härmapans liv går lite på lågvarv just nu finns det inte så mycket att blogga om.

Tänkte dock höra ifall någon av er tycker att det här ser gott ut?

Banandrink gjord på skummjölk.

Jag spyr.

Det lite mjölkfruktiga utseendet fick mig förresten att tänka på det här skivomslaget:

Heja TSOOL. Heja Martin Kann.

Fager Fagervall?

Men gud vilken konstig dröm Härmapan hade i natt. Jag stod och borstade tänderna med Markus Fagervall (Idol-/Stjärnor på is-Markus alltså) inne på en bensinmack. Märkligt.

Sedan vaknade jag, åt frukost, betalade räkningar och köpte REA-saker från Ellos.

Lillapan sitter mest och är retro i min fina gamla plyschoverall.

Vintage är skiten!

Trance Dance.

Härmapan har vid tidigare tillfällen skrivit om sin tonårsvurm för Guns n´Roses. Men Guns är ju inte det enda bandet jag avgudat. När jag igår kväll släckt lampan låg jag och funderade på mitt livs musik. Vilka posters har suttit upphäftade på väggarna genom åren?

Kom på att när jag var 7 år älskade jag Trance Dance.

Det här var min favoritlåt:

Hästgnägget i början är bäst. Ingen protest.

Mitt knark.

När man är småbarnsmorsa ska man inte hålla på med knark. Det ska man inte göra annars heller men det känns liksom extra viktigt när man har ett litet barn att ta hand om.

Men, Härmapan har ett alldeles lagligt begär och det stavas p-e-p-p-a-r-k-a-k-o-r. Allra bäst är min mormors gamla favorit, Kung Oscar.

Det bruna guldet.

Sådär, nu kan ni räkna ut hur mycket intressant som hänt mig idag. När jag bloggar om pepparkakor.

Hejdå.

Fyra bilar, en traktor och så sopbilen.

Som Härmapan skrev i ett tidigare inlägg - i morse körde sopbilen av vägen utanför oss.

Och sedan dess har de halkat av som på beställning. En traktor slog nästan runt när den kom över kanten, och fyra personbilar har hämtats med bärgningsbil. En av bilarna körde dessutom in i grannens garage. Och man "körde inte in" genom garageporten så att säga.

I bilen satt för övrigt en fyramånaders unge som tillfälligt fick flytta in hos mig och Lillapan medan mamman donade med bärgning och pratade med försäkringsbolaget.

Det har varit rena rama sambandscentralen här idag. Och ständigt har jag haft hjärtat i halsgropen för så många gånger har det varit så nära (måttar en mm mellan tummen och pekfingret) att vår bil som stått parkerad längs vägen rykt den med.

Jag kan bara inte fatta varför folk är så störda att de väljer att köra i den här backen när de faktiskt inte behöver, det finns ett flertal alternativa vägar för alla (utom för oss som måste köra här för att komma till vårt hus). Idioter.

Med risk för att 08-maffian sätter ett pris på mitt huvud; det verkar som att stockholmare inte fattar det här med halka.

Hade jag haft möjlighet hade jag bjudit på bilder på varenda avåkning, men jag har helt enkelt inte hunnit med att fotografera fler än två, här kommer de. 

Rackarns.

Jämarns.

Ja, så här har utsikten från ett av mina köksfönster sett ut idag. Det var lite snyggare för mindre än en månad sedan - hyfsad kontrast.


Lite snyggare.

Ojojoj.

Det är brant, här där Härmapan bor.

Och i morse körde sopbilen av vägen, för halka plus lutning är ingen bra kombination.

Nu ska Lillapan och jag bege oss till BVC för att mäta och väga. Ett och annat vaccinerande nålstick ska hon få också, lillskiten.

Felöversättingar.

Härmapan var i Kambodja häromsistens. Jag blev skitsjuk men hade tack och lov precis flyttat till ett hotell som hade elförsörjning dygnet runt, och inte bara mellan 19-21 som på förra stället. Hade dessutom TV på rummet samt egen toalett, allt för ynka 50 spänn/dygn.

När jag låg där i feberyran tittade jag på mängder av filmer. Amerikanska piratsända filmer som dessutom hade begåvats med engelsk text. Kan ju säga att det förmodligen suttit en praktikant och översatt skiten. Jag skrattade så att tårarna rann och förbannade att jag inte hade någon att dela humorn med.

Hade i alla fall sinnesnärvaro nog att skriva ner några fina exempel på roliga översättningar.

Engelskt tal:

They where indestructable.

Engelsk översättning:

The rain stackable.

Engelskt tal:

They mean you sir!

Engelsk översättning:

Let me knew sir!

Engelskt tal:

I´m not sure for how long I can carry your sister...

Engelsk översättning:

She´s morgan and morgan your sister...

Ska bjussa på den här också:

En liten butik i Bansko, Bulgarien (mars 2008).

För fler roliga översättningar, klicka här.

Rösta på snowboard.

Härmapan är av den åsikten att sport på TV är ganska trist. Om det inte är stora mästerskap det vill säga. Då jädrar blir jag blågulare än blågul. Heja Sverige liksom.

Men, det finns en sport jag njuter av att se i rörlig bild och det är snowboard.

Hjälp Härmapan att få se mer snåbart i SVT, rösta här.

Ropen skalla, snowboard åt alla!

Född en blå dag.

'

En bra bok fastnar, var det någon som sa.

Härmapan har hittat en bra bok. Började läsa igår kväll, låg där i sängen och bläddrade en bra stund men efter tjat från Apmannen tvingades jag motvilligt släcka lampan. När Lillapan skulle nattammas vid fyrarycket återupptog jag läsningen. Sov en stund, började läsa vid åtta i morse igen. Sedan dess har jag läst när jag skitit, druckit kaffe, borstat tänderna... Åh, jag älskar den där känslan när man hittat en bok som är omöjlig att lägga ifrån sig.

Föremålet för beundran heter i det här fallet Född en blå dag och är skriven av Daniel Tammet. Daniel har bl.a. diagnoserna Aspergers- och Savant-syndrom. Det innebär att han har en unik matematisk och språklig förmåga. Haja att snubben kan rabbla upp 22 514 decimaler till pi. Dessutom talar han tio språk (han har säkert lärt sig fler nu, boken är ju två år gammal).

I sin självbiografi förklarar han hur han tänker sig siffror som former och ord som färger, det fenomenet kallas för synestesi. (Annika Norlin har förresten skrivit om sin synestesi på Säkert!-bloggen).

Läs Född en blå dag.

Den är utgiven av Natur & Kultur.

Guns N´Roses.

Nej, Härmapan har inte sprungit till skivbutiken och köpt Chinese Democracy. Har inte ens hört en endaste liten låt från plattan. Lite konstigt kanske, med tanke på att jag (tillsammans med Kissapan) var största Guns N´Roses-fanset i "hela kommun" någon gång tidigt nittiotal.

Sommaren 1993 var jag tolv år (eller var det 1994? i sådana fall var jag tretton) och fick, efter ett evinnerligt tjat, själv ta tåget från Duved ner till Stockholm för att se mina idoler uppträda på Stockholm Stadion. Pappa var med på konserten och jag hade lånat brorsans söndriga metaljeans. De var för stora men hade perfekta revor längs hela benen.

Har för mig att Blind Melon var förband, men jag kan minnas fel. Fokus låg liksom på något annat. Jag var kär i Slash.

När jag kom hem till Duved igen lade jag vördnadsfullt ner den förbrukade konsertbiljetten i min Guns-kartong. Där fick den ligga tillsammans med alla urklipp. Gig-halsduken spikade jag upp på väggen.

Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. I ett hjärndött ögonblick (förmodligen ungefär då jag tyckte Millencolin och Mindjive var bra)  gjorde jag mig av med Guns-stuffet. Och nu är sagan all. Jag gifte mig aldrig med Slash, utan med en skäggig countrysjungande Värmlänning.

Och Chinese Democracy kan jag inte uttala mig om (förutom att omslaget känns något daterat).

Designflopp.

Men fan vad Appetite är bra.

True love.

Lääär ju vara äkta kärlek det här...

Skärmdump från Aftonbladet.

Winter Jam.

Idag var familjen Härmapa på skid-/snowboardtillställning på Stockholm Stadion. Det var snöigt värre och damerna från öfvre hade plockat fram rävpälsarna, de jävlarna.

Efter att nästan ha fått hjärtstillestånd av volymen ner på platten, lämnade vi pöbeln och gav oss upp på VIP-hyllan för att njuta av spektaklet. Där var det varmt och det bjöds på soppa och öl.

Utsikten från "hyllan". Inte så pjåkig.

Lillapan hade det gött. Tussade runt där i sitt ylleunderställ och förundrades över konstiga människor i alldeles för stora kläder.

Passar på att räcka ut tungan när morsan tittar bort.

Men vem i hela friden förtjänade ett dylikt "lip" från Lillapan?

Jo, den här snajdige kisen i den så upphaussade "byråmössan".

Hej! Jag bor på Söder och jobbar med design.

Sedan somnade Lillapan.

Lillapan ligger och är lite styrbord och babord.

När vi ledsnat drog vi till Centralstationen, käkade burgare och plockade upp Lillis Gammelapor som är på besök i helgen.

Skägget i brevlådan.

Det är snart dags för årets julkalender. Evigt ljuvliga Anders och Måns står bakom (och framför) i Skägget i brevlådan.

Jag är råpeppad. Gillade förrförra årets Lasse-Majas Detektivbyrå skarpt och tror att SIBL (som vi säger i branschen) kan bli precis lika bra, om än på ett annat sätt.

Det är inte puttinuttigt utan fränt. Storyn är att de tre vännerna Renée, Klas och Lage råkar skicka en inköpslista istället för en önskelista till tomten. De riskerar alltså att få falukorv istället för Bionicles i julklapp. Inte bra, de ger sig därför ut på tomtejakt så att de kan korrigera sitt misstag, men - under resans gång inser de att hela julen står på spel.

Kolla in trailern, Leif Pagrotsky är med.

Önskelista.

Lillapan kom med sin önskelista inför julen idag.

Den här dräkten fanns överst på listan:

Rostad lök?

P.S. Lillapan tackar K Sundin för tipset. D.S.

David & Samuel; B.F.F.

Idag var Härmapan med Lillis på föräldragrupp. Lillapan var surast av alla ungar (där fick jag för mitt tjat om A-barn). Skit samma, låt oss fokusera på något trevligare.

Jo, igår när jag kom hem efter den mycket försenade tågresan låg här ett paket till mig.
Vafalls, tänkte Härmapan, har han varit otrogen?
Det hade han inte, det var en försenad födelsedagsprelle. Och tjiho vilken grym en. Tror jag i alla fall. Det är nämligen en bok fast jag har ju inte läst den ännu.

David & Samuel; B.F.F. är en e-mailkonversation mellan David Sundin, Sverige och Samuel Coker, Nigeria. Samuel skickade ett s.k. Afrikabrev till David. Som svarade.

Kan ju vara hur bra som helst.


The cover.

Förord.